Försvinner

                   Sandens yta är täckt av små kratrar efter gårdagens regn. Jag sitter i sanden och den sena eftermiddagssolen släpar sitt ljus över sandens alla små kullar, ojämnheter och avtryck av fågelfötter.

                   Det kommer sand i skorna när jag drar benen fram och tillbaka framför mig. Skorna och fötterna försvinner ner i sanden. Jag sjunker neråt i sanden och sanden kryper upp över mina knän, in under byxorna upp över låren. Snart täcker sanden mina ben och drar sig som ett täcke över min mage och bröst. Mer och mer blir jag sand.

                   Det blir tungt och jag kan inte längre röra mig. Sanden drar ner mig och täcker mig allt mer.,Den kryper in i öronen, upp i näsan och ner i halsen. Jag kan inte andas, sanden fyller mina lungor. Jag försvinner helt ner i sanden och blir sand. Det är fuktigt, tungt och kvävande. Solen lyser inte längre, det är mörkt under sanden.

                   Solen lyser över sanden och bakom varje liten sandkulle är en liten blåskimrande skugga. Snart går solen ner och det blir mörkt på stranden. Stranden ligger öde och sanden är orörlig.

Sven Börtz

         <<                      ^^                   >>