Tidningsfrukost

 

 

            Somliga ögnar igenom dagens tidning på ett fåtal minuter. Jag betvivlar att de får något ut av det. Kvalitén på tidningsläsandet hör troligen samman med hur omfattande frukost man äter. Det sägs att vi i Sverige tillhör världens främsta tidningsläsare. Troligen beror detta på decenniers propaganda från Socialstyrelsen om att vi skall äta rejäla frukostar. Barn som inte äter ordentlig på morgonen klarar sig dåligt i skolan har undersökningar visat. Men andra ord, de läser tidningen dåligt.

            Vis av alla råd kombinerar jag tidningsläsningen med frukost och en gnutta motion. Jag breder ut tidningen på en stor och slät yta, gärna köksbordet och utan hänsyn till övriga frukostätare. Jag slätar varsamt ut den med båda händerna, lutar mig över den och börjar läsa varje rad på första sidan. När det är klart har jag fått en god överblick över tidningens innehåll.

Vis av alla råd kombinerar jag tidningsläsningen med frukost och en gnutta motion. Jag breder ut tidningen på en stor och slät yta, gärna köksbordet och utan hänsyn till övriga frukostätare. Jag slätar varsamt ut den med båda händerna, lutar mig över den och börjar läsa varje rad på första sidan. När det är klart har jag fått en god överblick över tidningens innehåll.

            Sedan vänder jag på bladet och läser sidan två och sidan tre. Noga läser jag varje bokstav rad efter rad. På så sätt penetrerar jag sida efter sida tills slutligen ingen enda bokstav undgått mitt läsande öga. Men det är inte slut med detta. Nu vidtar den andra genomläsningen som går något snabbare då jag nu känner till texternas innehåll.

            Efter andra genomläsningen skulle man kunna tro att dagens tidningsläsning är avslutad. Men nu börjar den mest ansträngande delen, bläddringen. Jag börjar försiktigt för att snart öka takten, vänder blad efter blad allt fortare och fortare, bläddrar och bläddrar i en till slut så rasande fart att bokstäverna lossnar från bladen. Efter en stund i detta hisnande bläddringstempo svävar alla bokstäverna omkring mig som en stor svärm knott.

            Detta är ansträngande och när jag pustande upphör med den frenetiska bläddringen faller alla bokstäverna ner i en hög på det nu vita tidningspappret. Efter att ha hämtat andan är det dags för tidningsläsningens höjdpunkt och avslutning, bokstavsslukningen. Enklast är att strö alla bokstäverna över en tallrik med lättfil, mjölk går också bra. Visst kan man äta dem som de är, men det blir väldigt torrt.

            Sålunda till fullo isatt tidens alla händelser kan jag nu med stort själförtroende ge mig i kast med dagens arbete.

 

 

 

 

 

<<                      ^^                   >>