Vår hiss

 

 

        Vi har en underbar hiss i huset där vi bor. Den är gammal och knarrig och man kan inte alltid lita på den. Det är en sådan där mycket gammal hiss med gallerdörr och fönster ut mot trappen.

        Häromdagen när jag skulle åka upp - ja jag vet, man skall gå upp och åka ner, bäst för benmusklerna - så fortsatte hissen upp genom vinden och allt gammal bråte som finns där. Med ett brak for sedan hisskorgen genom taket och fortsatte upp bland molnen där den snurrade runt en stund. Jag hade en hänförande utsikt över vår lilla stad vid Sundet.

        Nu började jag bli orolig, det var ju faktiskt till vår våning jag skulle. Plötsligt lämnade hisskorgen molnen och for med en fruktansvärd fart ut i rymden. Detta kan inte vara riktigt, det måste vara något fel med hissen igen. Hur ofta skall manů

        Som tur var tycktes nu hissen sakta in och jag kunde titta ut i mörka rymden. Där var månen och där var Jorden och där var en komet och minsann, där utanför fönstret kom Leika och nosade. Hon letar efter sin raket tänkte jag, öppnade dörren och tog in den stackars hunden i hissen.

        Nu hade jag tröttnat på denna extravåning och bankade irriterat i väggarna. Hissen anade väl vad saken gällde och satte fart neråt. Nu blev det väldigt varmt om fötterna, Leika gnällde så jag tog upp henne i famnen. Jag ställde mig på ett ben och växlade när det blev för varmt.

        Helt plötsligt såg jag igen den gamla bråten på vinden och strax därpå stannade hissen. På rätt våning. Duktig hiss.

 

 

 

 

<<                      ^^                   >>