Nytorgsgatan Södergatan. Neonrör lyser iskallt mot en cykel som svart avtecknar sig mot den gröna sidan av kiosken vid Simhallsbadet. Decemberhimlen ligger tung över kyrkans koppargröna spira. Klockan däruppe lyser som en måne i kvällsdunklet. Gatan glittrar av regn. Bilarna blänker och ryker av kondens och avgaser. Bussarna glider glänsande förbi.

        Folk skyndar iväg med fredagskvällens inköp. Mörkret blir djupare, himlen som nyss var blågrå svartnar, men färgas gulgrå av stadens ljus och dunster. Med uppdragna axlar, framskjutna huvud, putande läppar och utsträckta tungor, står några vid kiosken och kämpar med korven och moset när jag går förbi på väg in i badhuset.

        Uppför den breda trappan med blicken mot kvinnan i glasbubblan där uppe. Hon är lika drottninglik inne i den nu som när jag var här i första klass. Jag är säker på att det är samma kvinna, evigt ung, strålande och härskande över badhus, nycklar och handdukar.

        Se på nyckelns nummer, följa gångarna längs de mahognybruna hyttdörrarna, hitta hytten, öppna, fälla ner träbänken på insidan, av med skor och kläder, ut i gången med badbyxor och handduk, smäcka igen och dra nyckelsnodden över foten, ut i tvagningsrummet, duscha, på med badbyxorna, ut i simhallen, ner i bassängen, sträcka ut i vattnet, veva med armarna, tumla med kroppen, sprattla med benen, blåsa ut, vrida huvudet, dra in, sträcka fram, trycka ner genom vattnet.

        Gränserna försvinner, kroppen sprider sig ut i bassängen, vattnet pulserar med armarnas rytm, fram och tillbaka från kant till kant. Andra kroppar glider förbi, feta valrossar, virriga spiggar, hulda sjöjungfrur, snabba delfiner och flåsande torskar. Benen pendlar, vattnet bubblar kring huvudet, hjärtat dunkar, blodet rusar genom ådrorna, lungorna susar och tömmer.

        Tiden kommer tillbaka, kroppen minskar, nöjd och avspänd drar den sig tillbaka i sig själv, plaskar lite på rygg och tittar på de andra fiskarna. Bastun väntar, men först några svävande hopp från svikten. Några tunga steg, upp i luften och ner på brädan som slungar kroppen högt upp och ett kort ögonblick är jag den svävande pelikanen som strax störtar ner i vattnet.

        Pånyttfödd hälsar jag härskarinnan i bubblan och går med lätta steg nerför den breda trappan. Utanför står kyrkan svart i mörkret bakom Södergatans glittrande stränder och blinkande trafikanter.

<<                      ^^                   >>