För att verka sysselsatt vid en ensam kopp kaffe köper jag en tidning i Färjestationens biljetthall innan jag går in i restaurangen. Jag häller upp en kopp kaffe och kassörskan tittar på mig.

        - Har du ätit?

        - Javisst, jag åt några skorpor i morse.

        - Då blir det fyra och femtio:

        Förundrad går jag och sätter mig vid en fönsterplats, bredvid ett par från Alvesta. Några bord bort sitter ett par ljusa nylonben och äter pyttipanna.

        Januarisolen ligger lågt över Danmark och kommer strax att studsa mot Parapetens tak. Ljuset som strålar mot Hamntorgets bussar är vitt och bländande. Det har kommit en aning om vår i den kalla vintersolen. Vinden och solen fladdrar i Sundsbussarnas reklamflaggor på kajen mitt emot. Folk på väg till färjor och tåg stretar mot vind och ljus.

        En väl åtsnörd polis sviktar spänstigt över en refug. Pensionärer och resenärer kämpar i vinden med rullande väskor, kisar mot ljuset och drar kragen tätt om halsen. Evigheten utspelar sig stumt där utanför caféets hinna av glas.

        Damen från Alvesta virkar på en grytlapp, hennes man tar en påtår. Ett gäng danska gubbar bolmar på cigarrer. De ljusa nylonbenen har hunnit till kaffet och hennes svarta glänsande sko har glidit av hälen och dinglar lättjefullt på tårna.

        Borta på Järnvägsgatan kommer nu det berömda rulla-genom-centrum-tåget. Centrum delas av för en stund, bilarna lugnar sig, förarna lutar sig tillbaka och fotgängarna står och stampar i vinden. Det blir en förlust för staden när denna attraktion går under jorden.

<<                      ^^                   >>