Stanna tiden

              Jag sitter på en stol på ett café och stirrar på en annan stol; fånigt stirrande på en av de svarvade pinnarna i ryggstödet. Ett gråmulet eftermiddagsljus som värms av ett par gula gardiner, strilar stilla in i rummet. Det enda min oavvända blick ser är den glänsande runda ytan av pinnen. Det har uppstått en smal tunnel mellan mig och pinnen, en tunnel av ljus. Efter en stund börjar jag se mer och mer av rummet och det som var en smal tunnel vidgas till ett allt större strålande ljust rum.

              De flesta har säkert sett folk på caféer och andra platser, som sitter och dumt stirrar in i väggen eller glor ut genom fönstret som om de tittade på något särskilt. Det gör de inte. De försöker bara att få tiden att stanna. Det kan verka befängt, men detta genuint folkliga beteende kallas i andra kulturer och i andra sammanhang för meditation och betraktas av många som mer hälsobefrämjande än någonting annat.

              Det är möjligt att klockan tickade som vanligt under den där stunden då tiden stod stilla. Men det fanns inga tankar där som störde, hjärtat slog långsammare, andningen blev lugnare och kropp och sinne genomstrålades av en behaglig värme. Problemet i sammanhanget är kanske att ge sig den tid som det krävs för att stanna den.

<<                      ^^                   >>